Go to ...

Silversparren

Nordmarks nyhetsblad

SKA Nordmark är en religiöst och politiskt obunden riksförening för de som är intresserade av tidsperioden till 1600 e.kr. Vill du veta mer. Kontakta: kastellan@nordmark.org

RSS Feed

2019-06-16

Eventrapport: Jungfru Marie Bebådelse gille


Värmen är på gång, våren i norr är kommen. Ja kanske inte riktigt än då. Snön vräker ner, och isjättarna vandrar utanför huset. Men, det finns ljuspunkter. ”Jungfru” Maria, har sin bebådelsedag. Eller har haft det någon gång. Och det finns viktiga händelser att fira, viktigast är nog våfflorna. Minnet av de små tomtarna, som trampats till en smörig våffla under husfars toffla. Vi får inte glömma dem, där av våffeldagen. Och i Reengarda så firades dessa händelser under helgen.

Jag er trovärda och sanfärdiga berättare, skall nu berätta för er, vad som hände på denna lysande fest.

Festen har under de senaste åren handlat mest om att hitta en tapper renväktare. Reengarda har haft vissa bekymmer med att hålla sina renar säkra. De har haft en viss förmåga att ”försvinna”…. (Jag personligen tror att de mest bara försöker hålla sig varma. Och det är rätt varmt i rökkåtan) Så de har använt festen till att hitta den skickligaste bågskytten, den mest fruktade kämpen, och den bästa hantverkaren. (Varför leta? Jag är ju här… Bara för att de hittade några renar i röken, är ju inte mitt fel. De frös ju.. )

Nu så började alla samlas, på fredagen dök kämpar hantverkare och bågskyttar från norr till söder upp.

De tillbringade fredagen med att hälsa på Sven, Reengardas ren. ( Han såg rätt frusen ut) Sven hade även med sin son och en kusin. Folk tillbringade kvällen med förberedelser. De vaxade bågsträngarna och putsade bort rost från svärden. (Eller satte i alla fall på ny tejp på dem)

Det eminenta köket bjöd på mat. Några av oss drog oss tillbaka till bastun för att smida framtida planer. En öl eller två avsmakades. Så småningom drog sig folk tillbaka för att vila. Tror alla sov lite oroligt, morgondagen vägde tungt. Tre grenar som skulle avgöra vem som skulle få den tunga plikten att skydda Sven. (Jag sov som ett oskyldigt spädbarn.)

Lördagen kom, och folk vaknade upp ur sin oroliga slummer. Ja utom jag då, som hade sovit så fantastiskt gott. Köket hade ställt iordning en frukost, ingen skulle behöva svälta idag.

Man såg hur några började känna sig hemmastadda, de plockade fram div projekt och satte sig och jobbade med sina hantverk. Jag och Enio satt tex och byggde eminenta halvhandskar av papp…

En blivande bågskyttemarsk fick ta ansvaret över bågskyttet. Tavlor ställdes upp, pilar och bågar inspekterades. Och så småningom så tävlade man. Vinnare blev Eldor den talföre. Ålderman i Frosthiem’s bågskyttemaffia.

Nästa tävling blev kämparnas. En tornering där endas de tappraste vågade ställa upp, ja och så jag då.. Vi hade oförskämt kul. Efter en lång och rolig tornering så stod tillslut Eirik som segrare. Även om Orm hade dagens attack, en fantastisk headbutt mitt i skrevet på vinnaren. ( Så den moraliska segern är nog ändå Orms.) Fotnot,1 Från ett personligt perspektiv. Det är ju skitkul, varför gör vi inte detta oftare. Jag körde några matcher efter torneringen. Jag var som från Matrix, Orfeus släng dig i väggen. Inget kan träffa, ja nästan i alla fall. Tills det tog tvärstopp. Men kul var det.

Över till resten.

De skickliga hantverkarna hade nu ställt ut sina alster. Det var bröd, underbara broderier, vackra skor, kedjor, pilbågar, svärd. Ja de mest underbara ting ni kan tänka er. Men innan vi får resultatet, så hade vi en bastu med givande diskutioner. Följt av en bankett. Som sagt ingen behövde gå svältande därifrån. Över till tävlingen.

Folket fick tre röster att fördela, spänningen var olidlig. Men folket behöver skor. (Tror att det har något med vädret och snön att göra. ) Så den skickligaste hantverkaren var Brage.

Så nu har vi tre vinnare. Så det betyder att de inte kan få den optimala väktaren. Man började titta på individnivå, på alla deltagare. Man uppfann ett komplicerat poängsystem som ingen förstod.

Men en vinnare skulle utses. Man tvingade de som varit med i alla tävlingarna att ställa sig upp. Det tog bort alla deltagare utom Orm och Brage. Jag såg kallsvetten drypa från Orms panna. Fasan när tyngden av ansvaret gick upp för honom. Jag såg hur han knäppte händerna i en tyst bön.

Så stunden var här. Domarna hade sitt utslag, Sven av Reengarda, hedersren av Nordmark, hade förts fram av den grå gamla och slitna väktaren. Eldor tog ett känslosamt farväl, och gick med tårarna rinnande av lättnad, därifrån, han Eldor hade lyckats lämna tillbaka Sven levande. Nu skulle en ny väktare ta över ansvaret.

Ja kvar stod våra möjliga väktare. Och domarna gav jobbet till Brage. Orm föll till knä och tackade alla för sin lycka. Brage visste att han skulle få ett hårt jobb. Och man kunde se bågar spännas i mörkret. Jakten har startat…

Nu när det allvarliga var avklarat så kunde festen ta fart. Det dansades, några sjöng, skrönor och gamla historier berättades. Ja kanske även nya historier blev till.

Så småningom så drog sig folk tillbaka. Och tystnaden la sig över området. De enda rörelsen som kunde ses, var när Sven smög sig tillbaka till sin gamla renväktare. Vi hittade honom hos Eldor på morgonen.

Vi får inte glömma det viktiga. Våfflor, ja vi avslutade hela helgen med våfflor. En frukost att minnas. Sen kom det sorgliga, att ta farväl till nästa gång.

Ja det var nog allt för denna gång.
Vid pennan er alltid lika ödmjuka Kheldor.

Share