Go to ...

Silversparren

Nordmarks nyhetsblad

SKA Nordmark är en religiöst och politiskt obunden riksförening för de som är intresserade av tidsperioden till 1600 e.kr. Vill du veta mer. Kontakta: kastellan@nordmark.org

RSS Feed

2020-02-19

Barnen, vår historia?


Något som vi allra flesta stöter på i vår vardag, antingen de egna eller andras, är barn. Dagens barns behandlas ofta som små vuxna, de ska tidigt lära sig att tänka på konsekvenser och utvecklingen av barns teknikkunnande rusar i hög fart. Men dagens barn och dess roll i samhället har nog säkerligen förändrats genom tiderna och synen på barn och dess funktion i familjen och samhället såg nog inte likadan ut under vikingatid och medeltid som idag. Hur kan man se detta i historieskrivning och annan avbildning? Jo, genom olika källor kan man se hur de avbildats, hur man klätt dem, uppfostrat och lekt med dem. Allt detta berättar för oss vilka villkor barnen hade och vilka möjligheter de hade i livet. Historieskrivningen om barn är ganska tunn, men jag tycker att den på många sätt kan ge en god bild av villkoren för alla under den studerade livsperioden. Vad man kan utläsa om barnens möjligheter säger mycket om lagstiftning och traditioner vad gäller människor vardag överlag. Och som alltid så är det alltid vinnaren, den vuxna mannen, som skriver historia, och där har det sällan funnits plats för berättelser om barn.

Enligt en del psykohistoriker är ”det som händer på gräsrotsnivå i barnkammaren mellan barnet och dess närmaste omgivning avgörande för den vuxnes relationer och därmed för samhällsuppbyggnaden, för synen på maktfördelning och ekonomi, för utformningen av socialvård och rättssystem, för krig och fred.”

I Anne Banérs bok Bilden av barnet så heter kapitlet med åren 900-1500 ”En liten vuxen”. Den vanligaste gestaltningen av ett barn under den tiden är Jesusbarnet och han ges ju i ganska många avbildningar ett ganska vuxet och intelligent uttryck. Under den tidiga medeltiden så var gestaltningen ganska stel och strikt, inte direkt några egenskaper som man kopplar till ett litet barn. De vanliga ”barnsliga” egenskaperna raderas bort och istället blev avbildningen symbolisk, det är en konung som sitter i Marias knä, inte ett barn.

Under 800–900-talen så skedde en påtaglig förbättring av levnadsförhållandena i form av ökad mark att bruka. Detta ledde till att befolkningen ökade kraftigt i början på 1000-talet och fortsatte så till att Digerdöden slog till. Men trots de förbättrade förhållandena så var livet fortfarande ganska hårt och livsrytmen var långsam och enformig. Detta skapade en rädsla för förändring och man höll hårt på traditionerna som formade det dagliga livet. Synen på att livet på jorden endast var en förberedelse för det kommande livet i himlen och då arvsynden medförde att även det minst barn var syndigt och ondskefullt så var ett syfte med barnuppfostran att driva ut ondskan ur barnet, detta gjorde man med att skapa fruktan och med aga. Dog barnet under agandet så skylldes detta på djävulen och då var det även en mindre mun att mätta under en tid där man kämpade för att överleva. Kanske blev man som förälder så van vid detta att sentimentaliteten nöttes bort. Beroende på vilken klass man hörde så var det nog mer eller mindre vanligt att man hade barn som dog i låg ålder.

Under tidig medeltid var en bondfamilj 8-9 medlemmar och som samhällets minsta sociala enhet och produktionsenhet så var det viktigt med många barn som kunde jobba med det som gav mat, själva jordbruket, och alltså ville man ha män och pojkar. När pojkarna sedan vuxit upp kunde de antingen ta över gården eller gifta till sig en gård. Medan flickor kostade att gifta bort, alltså måste man reglera antalet flickor i familjen genom att man på olika sätt tog livet av dem.

Det medeltida barnet riskerade även att bli utsatt för en långvarig frånvaro av en eller båda föräldrarna. Bortsätt från sjukdomar och svält så kunde även någon av föräldrarna gå i kloster, oftast mamman, pappan kunde försvinna i krig och ibland skickades barnet självt i kloster. Under 1200-talet kommer det via klostren de första läroböckerna och barn. Till exempel kommer det från England en encyklopedi om barns kroppsbyggnad, känslor och vanor. Det fanns detaljerade beskrivningar om hur modern ska sköta sig under graviditeten och hur barnet ska skötas när det är fött. Mycket sömn och god hygien förespråkades och barndomen ska bli något lekfullt och en bekymmersfri period i en människas liv. De faderliga uppgifterna nämns dock inte och man får även informationen att för mycket kärlek inte är bra, även om kärleken ökar ju äldre barnet blir.  Dock så var det ju säkert bara de övre samhällsklasserna som fick denna information. Bönderna fick inspireras genom att madonnaskulpturerna nu visade en lekande och leende Maria och Jesus.

Under 1300-talet kan vi få en inblick i vardagslivet genom franska inkvisitionsprotokoll. I byn Montaillou fanns det gott om arbete och bara de allra fattigaste var tvungna att lämna bort sina barn till ammor för att själva kunna arbeta. Familjerna var stora och barnen ammades länge. Upp till 12 år räknades de som barn och sen skulle de börja arbeta på allvar, inte bara hjälpa till på den egna gården. Vid 12-års ålder fanns även en annan gräns till vuxenlivet, nämligen att man kunde fängslas för brott. I dessa protokoll kan man även utläsa starka och varma känslor mellan föräldrar och barn i form av uttalanden från familjer av lägre klasser. Kärlek var alltså inte bara reserverat för överklassen som man tidigare har kunnat tro. Men under 1300-talet var giftermålsåldern väldigt låg. Minimiåldern för flickor var 12 år och för pojkar 14 år. Trolovning fick äga rum redan vid 7 års ålder. Äktenskap mellan personer under dessa åldrar ägde ofta rum men då oftast i överklassen och då även i kungahusen. De barn hade ju redan då resurserna för att kunna gifta sig medan barn från bondefamiljer ofta fick vänta mycket längre på grund av att de först måste jobba ihop till ett giftermål och i pojkarnas fall så måste de först ha en gård för att kunna försörja en familj. Men oavsett så hade ju då många barn, oavsett klass och social miljö, ofta väldigt unga föräldrar.

Under 1400-talet blir kyrkans propaganda i form av madonna och Jesus-avbildningar ännu tydligare med mer livliga och känslomässiga kompositioner av till exempel tavlor. Kyrkan förespråkade en större närhet mellan mor och barn. Men det finns inte några belägg för att detta ägde rum, oftast separerades barn från mor tidigt och troligen visade avbildningarna på en längtan efter närhet snarare än en faktisk bild av hur verkligheten och den tidens barnuppfostran såg ut. I en tid då läkarna propagerade för att mödrarna själva skulle amma sitt barn så valde kyrkan att hänga upp tavlor med motivet av en ammande Maria, men där Jesusbarnet ser ut som en liten girig gubbe som kramar bröstet och nästan sensuellt suger på bröstvårtan. Kyrkan ville uppenbarligen visa upp amning som något fult, eller var bara konstnärerna, män, avundsjuka på barnets närhet med kvinnan?

I vardagen och i arbetet införlivades barn så snart de kunde gå och tala. Då kunde de hjälpa till på gården och var då i mångt och mycket inte längre barn. Samhället var gemensamt och alla hade ansvar för att det skulle gå runt.

Under 1500-talet förändrades bilden av barnet, men det får bli en fortsättning följer på den!

//Gele Pechplumin

Share