Inga sexiga kaniner på 1500-talet- Halloweens historia
Nu i dagarna kommer ovanligt många runt om i världen att lägga undan sina vanliga kläder för att ta fram den lite mer ovanliga klädseln och nu gäller det inte bara oss i SCA. Jag tror att det i alla människor finns en liten del som vill smita iväg från den verklighet man lever i och för en stund vara någon annan eller frammana en värld som annars inte uppmärksammas. För oss är det en ganska frekvent besökt medeltid och på Halloween handlar det om en kväll full av Draculas och i år en hel hög av Harley Quinn-kopior. Men hur startade det som idag är ett kommersiellt jippo och hur har det utvecklats? Ta på dig dina vampyrtänder och häng på!
Det evenemang som idag kallas Halloween har flera olika härkomster, både från kristendomen och från tidigare hedniska firanden. Vissa menar att firandet ursprungligen kommer från det romerska firandet av Pomona som var gudinnan av frukt och säd och andra menar att det kommer från festivalen Parentalia där man firade de döda. Men allra vanligast är förklaringen att det var det keltiska firandet Samhain (eller Samuin) som är grunden. Samhain betyder ”slutet på sommaren” och var helt enkelt till en början ett firande av årstiderna. I den medeltida irländska kalendern på 900-talet firades Samhain i samband med Beltane som fokuserar på de livgivande krafterna hos solen och när man var i sluttampen på insamlandet av mat inför vintern så var de dags att fira! Ett överflöd av mat brukar ofta frammana fester och i samband med det antågande mörkret så får även festen en ton av det övernaturliga och mörkrets krafter skulle jagas undan med hjälp av stora eldar och diverse offer. Men Halloween har också en tydligt kristen härkomst, framför allt etymologiskt, då det kommer från All Hallow Even, alltså kvällen före All Saints day då man ärade helgon och nyligen avlidna släktingar. Så tillsammans har firandet för liven och för döden blivit en högtid som fortsatt och utvecklats genom århundraden.
Döden och mötet med denna är ju en erfarenhet som alla människor har gemensamt och något som håller oss samman genom historien, även dessa möten har sett väldigt olika ut och skett med varierande frekvens. Idag sker de personliga mötena med döden betydligt mer sällan än under till exempelvis medeltiden. Hur såg människor under medeltiden på döden? Jo, man får komma ihåg att skillnaden på oss och dem var att de hade en självklar tro på ett liv efter döden och att det inte var ett plötsligt slut, utan snarare att det var en övergång till en ny tillvaro. De dödas själar var tätt kopplade till det jordliga livet och man ansträngde sig i livet för att få en bra tillvaro i livet efter detta. Så att det funnits en högtid som på detta tydliga sätt både involverade liv och död var säkerligen inte så konstigt.
Med liv och med skördetider kom ju självklart också något som för oss är tätt kopplat till firanden, nämligen maten! Äpplet är en av de saker som man äter på Halloween som troligen har hängt med ända från början hos kelterna. Äpplet har varit del av den keltiska mytologin och då äpplen mognar i oktober och festligheterna hålls i slutet av månaden så hade den troligen en självklar del i firandet. I vissa delar av Irland kallas den 1 oktober även La Mas Ubhal, äpplets dag. Man dricker även en äppeldryck och leken att fiska efter äpplen med munnen har funnits på de brittiska öarna i minst 400 år.
Tillsammans med äpplen är nötter en stapelvara som kopplas samman med Halloween. Det finns en tradition som går ut på att bränna nötter på Halloweenkvällen för att få reda på sin livskamrat. För att verkligen få till de framtidstydande drömmarna så skulle man ta en valnöt, en hasselnöt och en muskot tillsammans med lite smör och socker innan sänggång. Med tanke på vilka effekter muskot kan ge så förstår man nästan den sedvänjan… En mer hälsosam sedvänja var att ha en skattjakt där man letade efter gömda nötter och priset var ofta gömt i en förseglad valnöt!
Vanliga symboler för Halloween så som fladdermös och ugglor har dock inga långtgående traditioner. Båda porträtteras flitigt under 1900-talet men det finns inga kopplingar till exempel den keltiska mytologin. Den främsta förklaringen är att de båda är vakna om nätterna och på det sättet kopplat till mörkret och det okända. Inte heller den svarta katten har någon historisk betydelse. Trots detta så kopplas de ihop med ockulta ceremonier i USA och ägare håller katterna instängda på Halloween för att de inte ska bli bortrövade. Den mer oskyldiga traditionen att klä ut sig på Halloween kan ha kommit från att kelterna klädde ut sig till ghouls, demoner, för att lura onda andar som härjade fritt i mörkret. Under 1500- och 1600-talet var det även tradition att klä ut sig och det utnämndens till och med en Grand Captain of Misserule och hösten var en tid för maskering, imitation, masker och pantomimspel. Denna tid var tillfället om man ville ta på sig en roll av någon med kanske motsatt status eller kön än en själv och de som inte ville vara med blev ofta utsatta för ganska grova påhopp och skamstraff.
Den allra vanligaste symbolen för Halloween är nog den skurna pumpalyktan, Jack-o’- lantern, vars ursprung i den nuvarande formen är är tydlig blandning av det irländska och det amerikanska. Länge har traditionen funnits att man skurit lyktor av olika rovor och betor vid tiden för skördefester.
Den irländska legenden berättar om Jack som lurade djävulen om och om igen och ställde till med massa ofog i livet så att han varken fick komma till himmelen eller till helvetet när han dog. Men djävulen ger Jack några glödande kol som han lägger i en rova för att han ska kunna hitta tillbaka till jorden genom mörkret för att där bli en osalig ande dömd att aldrig få frid i döden. Denna legend följde med de irländska immigranterna som flyttade till USA och när historien berättades vidare i det nya landet under hösten så fanns det rikligt med pumpor att skära till lyktor.
Halloween firas runt om i världen av olika anledningar. Det kan handla om att på ett säkert sätt ge sig hän åt sådant som annars kan verka farligt, men nu i form av olika typer av konst, fantasi och uppfinnesrikedom. För oss svenskar kan det handla om ett sista firande innan vintern. Men när Halloweentraditionerna verkligen tog form för 500 år sedan så befann sig Europa i ett helt annat läge än nu och firandet hade en helt annan roll. Man var på väg ut ur en mörk tid av sjukdom och en pest som alltid hotade med att bryta ut. All Hallow’s var en nyfiken blandning av hedendom, kristendom, magi och en tid för meditation och dyster reflektion över livet och döden.
Idag har firandet brutits upp här i Sverige, Halloween firar det busiga mörka då vi som annars klär upp oss har en chans att klä ut oss och Alla helgons dag ger oss ett tillfälle att sobert tänka på det mer allvarliga i livet men också att glädjas åt det som är positivt och minnas de som inte längre är med oss. En blandning av glädje och sorg helt enkelt. Ett firande och ett minne som inte ska förringas!
Vill du läsa mer i ämnet så finns informationen ovan och ännu mer i dessa böcker:
Trick or treat, Lisa Morton, 2012
Halloween, Nicholas Rogers, 2002
Mötet med döden i norrön medeltid, Arnved Nedkvitne, 2004