Krönikörens november-ord


Ett år som krönikör. När jag först fick inbjudan att ta över ämbete mitt svar var ett rakt nej. Jag mådde inte bra, hade mycket på gång och många bekymmer på jobbet. Det skulle ta tid innan bördan skulle bli mer hanterbar, men efter några månader den blev det. Då letade min företrädare fortfarande efter någon som skulle ta över och jag tänkte att då kunde jag faktiskt göra det.

Jag tog kontakt med henne och frågade om hon kunde fortfarande tänka sig att lämna äm-bete till mig. Och så blev det, mitt i pandemin när allt rullade sakta men säkert, i väntan för bättre tider.

Nu att det verkar som om bättre tider är här, nu börjar livet att gå tillbaka till hur det var förr. Vi börjar träffas igen, vi börjar umgås med varandra, evenemangen dyker upp runtom i furs-tendömet och utmaningar och projekt och allt möjligt man vill vara en del av.

Och man märker att man har inte ork för allt. I alla fall det märkte jag och då ska man priori-tera. Ibland kommer saker lite sent, ibland ska man acceptera att man inte orkar göra allt som man tänkte och ibland att man kan inte göra någonting alls. Hoppas att alla kan tänka att även om det är så, det spelar inte så stor roll. Det går bra ändå. Det har varit tuff och det kan vara att det kommer att ta lite tid innan man är fullfungerande igen.

Så ta hand om er och försök vara empatisk och förlåta er själv och andra om dem inte är på toppen. Än.

//Matheus Leuchensis, krönikör